11: De västsvenska dialekterna

Här sammanfattar vi vad som är typiskt för de västsvenska dialekterna. Lyssna och lär! Det finns inga övningar i anslutning till den här texten.

Man kan inte dra knivskarpa gränser mellan de olika dialektområdena i Sverige men de västsvenska dialekterna tillhör den grupp dialekter som kallas götamål. Hit hör även den dialekt som talas i sydvästra Östergötland, som normalt räknas till östra Sverige. Till götamålen räknas emellertid inte de dialekter som talas i södra Halland.

Precis som när det gäller de sydsvenska dialekterna skiljer sig götamålen från rikssvenskan i uttalet. Även här är r-ljudet speciellt. Man talar om den så kallade götaregeln eller västgötaskorrning, vilket innebär att [R] uttalas olika beroende på var i ordet det står. I början av ett ord eller orddel uttalas det skorrande [R] som i de sydsvenska dialekterna. Inuti och i slutet av ord och delar av ord uttalas det som ett främre [r] som i rikssvenskan.

västsvenska

[`Rø:Ra]

götamål

[`Rœ:ra]

rikssvenska

[`rœ:ra]

Uttalet av l-ljudet skiljer sig också från det rikssvenska. I götamålen uttalas [l] ofta tjockt.

Något annat som är kännetecknande för götamålen är att man vilar på vokalerna, det vill säga vokalerna blir lite längre. I gengäld blir istället konsonanterna uttalade lite kortare, nästan stöts fram. Det gör att skillnaden på r-ljuden inte alltid hörs så tydligt eller att r-ljudet till och med faller bort. Även andra konsonantljud kan falla bort när flera konsonanter uppträder tillsammans. Så uttalas staden Lidköping istället ['liçøpiŋ] av Lidköpingsborna.

Uttalet av vokalerna kan också skilja sig från det rikssvenska. Man använder till exempel det öppna ä-ljudet som normalt bara uppträder framför [r] även i andra kombinationer.

['trεti] blir istället ['træti]

Även andra vokalljud uttalas ofta öppnare.

[i] blir [e]

['fisk] blir ['fesk]

[y] blir [œ]

['çyrka] blir ['çœrka]

även [o] kan dra mot [œ]

['folk] blir ['fœlk]

Även grammatiken kan skilja sig mellan de olika dialekterna. Till exempel förekommer i götamålen fortfarande de gamla maskulina adjektivändelserna -er.

I stället för att säga en grön, säger västgöten en gröner.

Redan tidigt i språkhistorien försvagades det slutljudande -n vid feminina substantiv i bestämd form och föll bort och ändelsen blev istället -a.

solen blir istället sola, boken blir boka.

De västsvenska dialekterna

Svenska (Ordklass)
Grundform
Tyska

knivskarpa (adjektiv)

knivskarp

messerscharf

dialektområdena (substantiv)

dialektområde

Dialektumgebung (Pl.)

kallas (verb)

kalla

nennen (Pass. Präs.)

räknas till (verb)

räkna till

rechnen zu (Pass. Präs.)

emellertid (adverb)

jedoch

början (substantiv)

början

Anfang

vilar (verb)

vila

ruhen (Präs.)

det vill säga

das heißt

i gengäld

dafür/als Ausgleich

stöts (verb)

stöta

stoßen (Pass. Präs.)

skillnaden (substantiv)

skillnad

Unterschied

faller bort (verb)

falla bort

wegfallen (Präs.)

uppträder (verb)

uppträda

auftreten (Präs.)

grammatiken (substantiv)

grammatik

Grammatik

adjektivändelserna (substantiv)

adjektivändelse

Adjektivendung (Pl.)

istället för (adverb)

anstatt

redan (adverb)

schon

tidigt (adjektiv)

tidig

früh

försvagades (verb)

försvaga

abschwächen (Pass. Prät.)

bestämd (adjektiv)

bestämd

bestimmt

Session abgelaufen

Bitte loggen Sie sich bei Bedarf neu ein.