Det börjar bli dags att skaffa ett svenskt mobiltelefonnummer. Eftersom jag bara kan använda mitt tyska mobilabonnemang till samma pris som hemma i fyra månader blir det nog för dyrt att surfa och hålla kontakt med Stefan och familjen därefter. Undrar om det finns några bra erbjudanden för mig och om jag hittar rätt bland alla telefonbolagen som finns?

Visst går det bra med Whatsapp och sociala nätverk, som till exempel Facebook, men då är man alltid så beroende av en bra internetuppkoppling, för att inte tala om min blogg men det är ju förstås inte samma sak. Jag vill helst ha ett utbyte av information och inte bara messa om vad jag upplever.

Även om vi har bra kontakt så är oron stark att det inte kommer att gå bra med min relation till Stefan. Ett år är en lång tid och tiden efter mitt år i Sverige är också oviss. Han skrev att han kanske vill börja läsa i Lund. Det vore fint, men jag undrar om det verkligen är hans grej. Framför allt vet jag själv ännu inte vad jag ska göra efter min tid i Västerås.

En liten hemlighet har jag att bjuda på idag: jag har blonderat mitt hår. Jag hoppas att det ser bra ut. Jag tycker åtminstone det men det är stor skillnad mot hur det såg ut tidigare. Ingen fara, jag har inte träffat någon ny kille. Om det skulle hända vore du garanterat den första som skulle få höra den nyheten.

Snart ska jag träffa de andra studenterna och kanske, vem vet, mina blivande vänner. Det känns så pirrigt och nervöst. Jag har så många funderingar. Kommer de att tycka om mig? Vad händer om deras svenska är mycket bättre än min? Det spelar egentligen ingen större roll! Det viktigaste är ju ändå att träffa svenskar så att jag kan förbättra min svenska och få ett större ordförråd. Morfar har tipsat mig om Svensk ordbok som app. Den ska jag installera direkt och sätta igång med att plugga ord.